Tröttare än jag någonsin varit. Teo sover skräpigare än vanligt. Jag börjar misströsta att det här ska lösa sig av sig själv, och samtidigt desperat efter egen sömn så jag orkar inte ta tag i nåt försök att lära honom somna (om) själv. Hur man nu gör det?!?
Allt annat (utom Teos behov, de går före ALLT) blir satt på undantag när man är så här trött. Jag är hungrig-struntsamma. Jag behöver duscha-struntsamma. o.s.v. Jag bävar och blir nästan gråtfärdig när jag inser att from. måndag får jag o Teo dessutom klara oss alldeles själva, efter sommarens markservice, och hjälp. Ironiskt på nåt sätt att jag då är tröttare än nånsin.
O så mycket bekymmer... om ekonomin kommer gå ihop när jag jobbar 80%, om dagis kommer funka, om vi kommer få ägna halva hösten åt förkylningar (o hur tusan ekonomin går ihop då?), om det kommer gå nåt framåt på jobbet. Om Teo kommer lägga av med ovanan att bitas...
Vi kan väl sammanfatta allt med att jag har en svacka. Kanske inte är värre än så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hoppas du hinner få vila lite den sista tiden i Blekinge iaf!
Jag står fast vid att jag kan hämta Teo tidigt lite då och då, så du kan jobba på utan stress.
Vad gäller bitandet så går det ofta i perioder och ordnar upp sig när man minst anar.
Ska bli kul att ses snart!
Det låter inte så kul! Men du vet att vi alltid ställer upp, Amelie. Använd oss! Hoppas ni får en bra resa norröver.
Smyg in i vilrummet på jobbet några timmar varje dag. Det är säkert ingen som märker nåt. Kul att du snart är tillbaka på jobbet.
Skicka en kommentar